Gösta Baehrs brev från Sibirien till systrarna

 Gustav Adolf Baehr 
Sininen kirja taulu IVA 27, sukututkimusrekisteri uusi merkintä ABA_K
7.12.1878 Alavus – 9.11.1914 Sahalin, Ryssland

Evelina (gift Holm), Anna (gift Stenbäck), Ellen (Elli Maria/Glada moster), Edith (gift Neu), Pikku-Julia (Lilli/gift Häyrynen) som var Johan Adolf/Jobben Bährs barn från hans första äktenskap med Karolina (Liina) Elisabeth Grönfors.

Min morfar Gustaf Adolf Baehr skrev detta brev innan han gifte sig med generalsdotter Valentina Vladimirovna Lawjagina och fick år 1905 dottern Lilly Julia. Pastor Granö som nämns i brevet blev sedan min mammas Lilly Julia Baehr-Alexandrowskys gudfar.

Brevet är utgivet i original på Bär/Bähr -sukuseura ry:s hemsidor med min tillåtelse. Varje form av kopiering av denna brevtext är förbjuden.

Irina Baehr-Alexandrowsky

”Kolonia den 12.11.1902

Kära syskon! / Hvarenda en/

Äntligen får jag i lugn och ro sätta mig på bordshufvudet att skrifva något om min resa och om Sibirien.

Då jag kom till P:burg träffade jag där en god vän till mig och jag följde med honom till hans kvarter där jag gästade 2 dagar o. en natt. Jag bestyrde där om mitt pass o.d. och då jag fått allt klart reste jag hvidare klo 3 p.d. Genast från P:burg fick jag ressällskap ända till Omsk. Det var en familj med en liten 11/2 årig gosse. Jag var glad däröfver ty de tycktes vara mycket vänliga. Jag tröttnade dock fort på gossen som tjöt hela tiden. I allmänhet reser man i Ryssarnas rike mycket bekvämare än hos oss. Man måste dock hafva mycket mera tavara med sig än hvad man brukar hafva i F:land till ex. the kanna, glas, smör, ost, korf, bröd o.d. sen sängkläder o.a. Till tidsfördriv dricker man thé och på alla stationer får man på kronans bekostnad hett vatten i sin panna. Allt detta hade jag ej.

Utsigten ända till Ural var kolossalt enformig ty bara slätter såg man öfver allt, här och där någon liten dålig skog. Förbi ryska byar reste man allt med ens och detta var en syn som ni ej kunna föreställa eder. Ej ett viskligt hus någonstädes ty de äro för det mästa af torf. Uralen var nog mycket vacker. Höga vackra berg och i dalen for tåget. Detta var utomordentligt. Sedan kom man till Asien och här började åter de flesta stepperna och de så stora att då tåget passerade där igenom såg man ej annat än kal jord och blå himmel. Sådan var utsigten ända hit fram. I många städer var jag men blott några timmar. Jag sände ju kort från olika ställen hvilka väl framkommit. Storartad var färden öfver Volga. Den bron var af finsk granit och af järn. Närmare 2 km lång. Detta om detta.

Då jag kom till Omsk tog jag in på en af stans finaste hotell och följande dag sökte jag upp Pastor Granö som tog mig hjärtligt emot. Det kändes trevligt att åter få tala finska o. svenska med dem. Då jag suttit en tid steg dit in en herre som presenterades för mig. Det var en finne, magister Pajala. Följande söndag på prästgården blef jag bekant med många finnar. Sedan reste jag tillika med G. hit till Kolonia och stannade nu här. Jag hyrde mig en byggning – 3 rum och ställde upp ett eget hushåll i går. Mag. Pajala bor här med mig. Vi hafva en gammal finsk gumma som förstår hushållet. Hela denna tid har jag ej vetat hvar jag egentligen bott o. därför har det varit svårt att skrifva. Mycket är här egendomligt, här i Sibirien. Till ex. byggningarna af björk, fönstren af skinn, ugnarna af ett ända tegel, kvarnstenarna af trä o.d. Dock vill jag tillägga att de som äro mera förmögna hafva det som vi i Finland.

Kalt o. kallt är här, i dag litet varmare men ack du milde Bonifasius i går hurudant yrväder det var 40° har det varit många gånger. Alla äro så inbyltade i skin, jag dock ännu utan päls. Kölden här känns så fort då det slipper och blåsa från alla kanter ty en rigtig skog finns ej på nära håll. Här på stepperna bo Kirgiserna hvilka vakta sina stora hästhjordar. De äro alltid till häst då jag sett dem. Kosakker ser man här också rida (ej soldater). Här skall jag nu genast ställa upp åt dessa finska byar eget mejeri o. ett och hvarje annat skall jag göra för deras bästa. Jag ämnade först stanna hit för en längre tid men ej gör jag det ändå. Pastor Granö är mycket intresserad af mig och han lofvade skrifva till en annan finsk koloni, vid Altai bergen, vid namn Minusinsk och försöker få arrendera mig ett hemman. Där hörs det vara makalöst vackert och ej så kallt som här. Goda marker äro där äfven. Ägorna äro här ej som där i Finland att det finns bestämda marker för hvart o. ett hemman utan då man får bli en medlem i byn har man jord af alla slag huru mycket man bara vill odla. Skog på samma sätt. Här kostar ej jorden någonting. God är den ty i år tionden får man odla o. ej någonsin gödsla. Det veta de ej af här. Hästar o. kor då man har så kan man utväckla sitt jordbruk till huru stort som helst. Alltid får man goda skördor där. Nu då man kan transportera allting per järnväg så är det en utmärkt affär. Jag är mycket nöjd att jag kommit hit o. rekommenderar för andra det äfven.

Nu naturligtvis i början har jag det mycket svårt att komma till rätta öfver vintern men kanske Gud styrer. Jag har skrifvit till F:land till Ekholm i Hangö om ej han ville ställa upp ett eller ett par större mejerier ty jag har räknat ut att det är en affär som lönar sig kolossalt. Mjölken nästan häften fetare här än där o. kostar året om 6 pi l. Ingen kan här tillverka godt mejeri smör. Jag skall nu genast homma hit i dessa finska byar mejerier o. dit mejerskor från Finland. Husbondeförening, ungdomsförening skall jag med det första försöka få i stånd. Nykterhetsförening är här till namnet och dit skall jag skrifva mig som medlem ej för det att jag är rädd för att falla men för att jag där kan värka något godt för våra Finnar som här länge fått bo utan att någon brytt sig om dem.

De hafva ej alls ännu rusifierats och det komma de ej att göra heller ty nu hafva de skola i hvarje större by samt kyrka o. en egen präst i Omsk /Granö/. Finska tala de sinsemellan o. flästa härfödda kunna ej ens ryska. Nästan alla kan Estniska. Finska folksånger klingar här ofta nog. Dock är det många af dem som fått orätta melodier o. ord. Jag ber dig Ella sända i korsband åt mig de häften som jag lämnade på herr Neus piano. Här hafva de större värde än där. De voro 12 à 13 häften. Nog har väl mina skidor kommit dit o. hvad tyckte Neu setä om dem? Här har jag ej ännu påträffat sådana.

På jagt har jag varit ett par gånger och harar finns här 10 – 30 i en skock att dem får man så mycket man vill. De kosta här 2 à 3 kop stycket. Här om dagen sköto de här i byn en varg. På den jagten behöfver man hästar ty man rider efter dem tills vargen tröttnar. Det räcker en dag. Björnar finns ej här i närheten så mycket. Andra rofdjur finns här och litet.

Denna är en fattig tragt på allting annat också. Ja om deras ladugårds skötsel kan jag berätta ännu att kor, får o. hästar gå ute hela vintern ty de hafva ej här varma stall o. fähus som vi. Jag har öfvertalat en rik bonde här att han i sommar bygger sig dylika af lera ty här finns ej skog/ lite björk men gran o. tall ej på många mil.

Som jag ren har sagt är här ett fält där man kan och bör värka mycket till det goda. Folket här är mycket vänligt o. hålla mig i högt ansäende. Hvarannan söndag håller jag här Gudstjänst ty de hafva så önskat. Nå nu har jag skrivit litet om förhållandena här. Mycket är som har blifvit bort ty det skulle då bli en hel roman. Har du Ellen ren fått farbr. Frans. Edith ville och läsa den och lofvade hämta den då hon reser till stan. Skrifven nu hit till mig ty ni kan väl gissa att brefven äro välkomna. Jag är ju ganska långt borta. Min dag börjar ren öfver 3 ½ tim. tidigare än eder där. Måen nu rigtigt väl. Hälsa alla från oss alla genom

broder Gösta

Min adress är: V Sibir, G-nu Agronomu Gösta Baehr, V St. Kolonija

P.S. Tacksam vore jag om jag finge hitsänd någon kokbok naturligtvis enkel o. billig, el. också beskrifning på några af de vanligaste rätter. Min hushållerska kokar kålsoppa o. egen kålsoppa o. de alla dar. Sänd ej bara 5 st.!”

Vastaa